text: ..© Berit Burmeister-Lindgren
Parson russellterriern är en rävsprängare och en utmärkt sådan.
Normalt har den lagom med skärpa och ett effektivt arbetssätt.
En rävsprängare av klass som ofta fungerar även som förliggare.
Alla är kanske inte så roade av att man använder en klassisk rävsprängare
även som förliggare med hänvisning till att vi ändrar rasens
ursprungliga användningsområde.
Men för oss som jagar även grävling har det bara fördelar att ha en grythund
som anpassar arbetssättet efter vilket vilt som finns i grytet.
I sin utveckling som grythund kan parson vara lite sen.
Visst - vi har en del hundar som fungerar klockrent tidigt,
redan när dom passerat sitt första år,
men det vanliga är att utvecklingen går lite långsammare
och att hunden börjar fungera riktigt bra när den kommer upp i 2-3 årsåldern
när den har utvecklats färdigt både fysiskt och psykiskt
Dom flesta individer behöver en eller ett par säsonger i skogen innan dom blir så rutinerade att dom får ut även dom svåra rävarna.
rädda eller t.o.m. aggressiva är inte rastypiska.
Det händer ibland när man stöter på människor - som har en överaktiv och
understimulerad och dessutom
ouppfostrad parson - komma med kommentaren att detta beror på att
”det är så mycket jakt i hunden”.
Detta är fel och överensstämmer inte med hur en parson ska vara.
Den stora charmen med en parson är just att ha en hundras som kan koppla av
och vara hela familjens soffhund och kelgris och som samtidigt har förmågan att sadla om
till en effektiv jakthund i skogen.
Ovan jord används rasen framgångsrikt som stöthund på allt
småvilt och vildsvin, hjort och t.o.m. älg.
Den används också till jakt på mink, mård och mårdhund.
Rasen är inte i sig en skalldrivare men det förekommer individer som skallar i spårlöpan.
Det vanligaste är dock att hunden går tyst tills den stöter upp djuret
och sedan håller i en stund av frustration.
Rasen är också en mycket duktig eftersökshund och används flitigt
för eftersök av bl.a. rådjur, älg, vildsvin, räv m.m.
Till parson russellterrierns fördelar tillhör också att den oftast når en mycket hög ålder
och om den håller sig frisk så kan man ha med den i skogen
i ganska högt upp åren, givetvis med förnuft,
men den tackar absolut inte nej till jakt bara för att den uppnått 10 år eller mer
